onsdag 27 januari 2010

Vi får aldrig glömma

att tänka - och att tänka kritiskt. Det är Homo sapiens plikt. 

Förresten, vadå "får aldrig"? Så där pratar man till barn. Jag är vuxen och behöver inte lyssna på dylika förmaningar. 

Dessutom är det rätt meningslöst att tala om för människor vad de får och inte får göra. Och diktatoriskt. Tanketvång tycker vi inte om. 

Och vad gäller förintelsen, vilken talar vi om? Vissa får man aldrig glömma, andra har man redan glömt eller inte ens vetat om. 

Människans karriär på planeten är kantad av förintelser. Människor och civilisationer går under, och inte bara det; själva Universum genomgår periodiska förintelser.  

Se er om: dagen dör på kvällen och återföds på morgonen. Den tredje av de indiska gudarna - Brahma, Vishnu, Shiva - står för destruktion och förintelse. Glöm inte det. Glöm inte heller att stänga av spisen, att köpa mjölk och att en Gud som har favoriter inte är mycket till Gud. Snarare en karikatyr av Gud. 

Det finns inga "utvalda" folk. Varken vita, svarta eller gredelina har en särställning i Guds hage. Då vore Gud bra liten, bara en människa som bedrev svågerpolitik, kanske en rasist. Alla är lika speciella. 

Glöm slutligen inte det fina med Lethes flod.  
 

Redan glömd förintelse

måndag 25 januari 2010

Vänskap

är en tidsinvestering.




(Vissa tror det är ett klick.)

Sergej, inte längre med oss, sa en gång till mig: "You know, it is impossible for me to have friends in the West."

Varför, undrade jag förvånat.

Jo, för i hans definition av "vän" ingick det att man, när hemliga polisen knackade på dörren och undrade om man var där, skulle blåneka.

Den som då ljög, och därmed riskerade sitt eget liv - den kunde man kalla för en vän.

tisdag 19 januari 2010

Nyttan av att bli lurad




Så det skapas falska grupper på Facebook, till exempel om jordbävningen i Haiti.

Ska man verkligen bli förvånad här? Ursäkta, what else is new.

Vissa tycker detta är fruktansvärt onödigt. Jag kan inte hålla med. "Onödigt" är ett subjektivt och godtyckligt begrepp. Mitt onödiga är ditt nödvändiga, det som är viktigt för mig är helt ointressant för alla andra.

Se det som ett test. Sådana "falska" grupper är nyttiga väckarklockor i tider när vi sömngångaraktigt går med i "behjärtansvärda" Facebookgrupper hur som helst, när vi klickar till höger och vänster utan att tänka oss för. Använd preventivmedel för tusan!

Det som gör oss vaknare är bra för oss.

Rentav nödvändigt.

lördag 9 januari 2010

Det är inte så konstigt

Det är inte så konstigt
att världen ser ut som den gör
att den är så våldsam, skitig
disharmonisk och grym

när så mycket tid, energi och pengar läggs på...
F.O.T.B.O.L.L.




Om vi kunde fånga den energi, entusiasm,
engagemang, passion och råa energi
som riktas mot en landskamp
samla den i en reservoar
omdirigera och fokusera den

skulle vi för länge sen ha löst
miljöfrågan
världssvälten
och överbefolkningen.

Men.... det är mycket roligare
med landskamp.


lördag 2 januari 2010

Like to dislike you baby

"Love to love you baby" var namnet på Donna Summers landsplåga i vilken hon demonstrerade hur det låter när man har tandvärk (i underlivet).

Lite banal titel kanske, men positiv!

På Facebook, där det dräller av allehanda hatgrupper (mot Apolivatjejen, Petra Mede, och otaliga andra), har det paradoxalt nog funnits en liknande positiv stämning tack vare möjligheten att "gilla" inlägg och länkar.

OBS! Bara två lägen: gilla eller ignorera. We like.

Men så kan det förstås inte förbli, inte på planeten Tellus. Balansen, jag menar obalansen, är snart återupprättad tack vare folkrörelsen för Dislike Button som växer som en muterad svamp (just nu över tre miljoner medlemmar).

Nej, just det. Beigt att vara alltför positiv.

Så släng dig i väggen, disko-Donna! Hoppas du slår dig och får ännu mer ont i tanden, och sjunger falskt - så att vi får använda vår kära, älskade, hett eftertraktade, helt underbara Dislike Button.