Men - och här kommer den goda nyheten - den kan hycklas. Så lyckas man åtminstone framstå som tolerant.
Helt klart är det lättare att tala klarspråk om mat än människor. Jag själv tål till exempel inte fisk. Jag har aldrig ätit en hel firre i mitt liv. Jag tycker det är superäckligt och vill inte ens lukta på den på tallriken.
So far, so good. Detta accepteras av andra. Troligtvis också av er, läsare.
Ingen höjer heller på ögonbrynen när jag deklarerar att jag, bara för att jag inte tål fisk, inte vill FÖRBJUDA andra att äta fisk.
Jag vill inte äta det, men ni får äta det. Inget konstigt eller hur?
Inte heller är det konstigt att erkänna sina äckelkänslor. Ingen har försökt täppa till munnen på mig och bett mig hålla tyst om min fiskaversion. Med andra ord, jag accepterar att andra äter fisk, de accepterar att jag inte tål fisk .
Detta var det lätta, och nu till det svåra.
Ponera att jag tycker det är äckligt t.ex. när homosexuella män kysser varandra. Utan att för den skull vilja förbjuda dem att göra detta. Live and let live, som ordspråket säger.
Men om jag också SÄGER att jag tycker det är äckligt tror folk att jag vill förbjuda saken, och kallar mig reaktionär, bakåtsträvare, fascist, med flera och värre invektiv. Här får man alltså se upp och vara väldigt försiktig med vad som kommer ur munnen. Sanningen duger inte.
Jag är rentav inspirerad att ljuga här. Det finns något som heter politisk korrekthet, en slags modern etikett fast helt utan finess. Den dikterar att jag, även om jag tycker något är äckligt, ska säga att det är fint och vackert.
Jag bör alltså helst hyckla, hellre framföra "rätta" än ärliga åsikter. För i det här fallet kan vi inte skilja mellan äckel och förbudskrav, det som var så lätt att göra i fallet med fisken.
Vad drar vi för slutsats av detta? Om det nu ska vara nödvändigt:
Storljugaren var förr en pittoresk figur i lantliga historier. Numera är storljugaren detsamma som mannen, och kvinnan, på gatan. Till stor del eftersom vi inte kan skilja på äckel och förbud och eftersom ärlighet smäller lägre än korrekthet.
(* Som demonstration av principen har jag i rubriken ändrat det riktiga ordet till ett annat som låter snarlikt, men som inte är lika stötande för de lättstötta.)
